Historia

Svartå

Ett brukssamhälle sedan 1600-talet.

 

 

Bergsfogde Jöns Eriksson Grubb fick 1658 privilegium att uppföra en hammare i Medskogs ström. Där fanns redan tidigare en hytta, Björkhyttan, ägd av bergsmän. Hemman som ägde andelar i hyttan var bl a Sirsjön, Svartviken, Älgsjön, Högstena, Sörbytorp, Guldsmedsboda, Medskog mfl. Grubb köpte först andelar i hyttan, men kom senare att helt ta över ägandet. I närheten av hammarsmedjan uppfördes året därefter en masugn. Från början var både tackjärnstillverkningen och smidet förlagt till det sk Nedre bruket vid Lillbjörkens utlopp i Svartån.

 

År 1724 anlades Svartå Nedre bruk, då en hammare flyttades hit från Munkfors. Även bl a Kråkefors hammare flyttades hit och till slut fanns fem hammare i Svartå. Malm hämtades bl a från Guldsmedsbodafältet söder om Svartå. Senare kom malmen att hämtas från gruvor i norra delen av länet. Både gruv- och hyttdrift var mycket bränslekrävande. Tillmakningsmetoden, dvs att man eldade på berget så att det blev skört, fortgick ända till1860-talet. Kolåtgången vid hyttor och smedjor var betydande och till bruket hörde mängder av skogstorp.

 

År 1783 uppfördes nuvarande herrgårdsbyggnaden i gustaviansk stil av hovmarsalk Karl Falker. Flygelbyggnaderna hade uppförts under 1770-talet.

 

År 1847 beslutades om oinskränkt smidesrätt och driften kom att koncentreras till Svartå Övre bruk. Ny hytta byggdes 1859-60 samt nya smedjor 1872-73. Från år 1884 finns namnet Svartå hytta. Malm till hyttan hämtades framför allt från gruvor i Nora Bergslag. Rationaliseringar ledde till ökad tillverkningskapacitet. Svartå ligger vid stambanan Laxå – Charlottenberg och järnvägen togs i bruk 1891, från Svartå gick sedan banan Svartå – Örebro från år 1896. Runt stationen började ett litet samhälle växa upp. Utefter järnvägsspåret mot Ölsboda har man lagt upp mycket imponerande stenmurar. AB Svartå Bruk bildades år 1894. Bredspårig järnvägsbana byggdes från stationen till bruket år 1907. Arbetarbostäderna som uppförts utefter bruksgatan ombyggdes vid ungefär samma tidpunkt. År 1912 förvärvades företaget av Hasselfors Bruk. Verksamheten vid smältsmedjan upphörde år 1947, då istället bultfabriken tog vid. Hyttan blåstes ner år 1966 som en av de sista träkolshyttorna i Europa.

 

Till bruket hörde ett jordbruk som bedrevs från den sk Farmen fram till 1960-talet. Hasselfors Bruk är ägare till både stora markområden samt fastigheter i Svartåområdet. Fastighetsbeteckningen är Svartå 1:76.

 

I brukssamhället Svartå växte folkrörelserna fram. Väckelsen var tidigast. Metodisterna började sin verksamhet bland bruksbefolkningen på 1870-talet. År 1891 uppfördes ett metodistkapell vid Medskog av slaggsten från bruket. Nykterhetsrörelsen började också sin verksamhet före sekelskiftet. Arbetarrörelsen vann insteg sent. Svartå var patriarkaliskt och fackförening bildades först år 1906. Folkets hus är från år 1932. Konsumentförening bildades år 1920, då också ny butik uppfördes.

 

Bebyggelsen i Svartå präglas givetvis i hög grad av den välbevarade herrgårdsanläggningen vid Lillbjörkens strand. Någon bebyggelse med anor från verksamheten vid Nedre bruket finns inte kvar. En del bebyggelse med anknytning till det jordbruk som bedrevs i anslutning till bruksrörelsen finns ändå samlad här – smedbyggnaden och kvarnen tex.

 

Vid Övre bruket däremot växte en typisk bruksbebyggelse upp i slutet av förra seklet. Trots en del sentida renoveringar finns så mycket kvar av områdets ursprungliga karaktär att det får anses mycket värdefullt. Husens gemensamma drag är lätt skönjbara med de rödfärgade panelerna och de karaktäristiska verandorna. Mycket av uthusbebyggelsen har försvunnit.

 

Runt stationen växte ett villasamhälle upp efter sekelskiftet. Några villor med bevarad 20-talskaraktär finns, men många är hårt renoverade. Detta gäller också två äldre historiskt intressanta byggnader – det fd hotellet samt Sjötullen, vilka båda har ett utsatt läge. Renoveringar och insprängda sentida villor ger dock området en något splittrad karaktär. Ett sentida villaområde söder om väg 204 tillkom under åren 1950-80.

 

Detta material är taget från Kulturmiljöer i Degerfors kommun. Fördjupning av översiktsplan ÖP 95.

Hej !
Trevligt att ni skriver om historien bakom Svartå.
Jag vill bara förtydliga några saker om det första som hände.

Grubb fick privilegium på en hammare vid Svartåns utlopp ur Lillbjörken 1658 och den kom igång ganska snart. Sedan fick han året därpå privilegium på en masugn i Medskogs ström (den naturliga förbindelsen mellan Stor- och Lillbjörken).
Han påbörjade uppförandet men kom inte överens med ägaren av Medskog och flyttade därför materialet till en plats snett emot hammaren. Där dröjde det dock till efter 1665 innan masugnen kom igång och läget var inte särskilt bra eftersom man bara kunde köra hammaren eller masugnen. – Från början skulle bönder eller torpare på orten vara delägare i masugnen men de hoppade av så Grubb stod ensam kvar.

Det fanns bara en masugn på 1600-talet i Svartå men den nämns under några olika namn, bl a Björkhyttan.

Dokumentation som visar hur det gick till finns på Arkivcentrum i Örebro i Svartå Bruks arkiv.

Med vänlig hälsning
Ulf Persson
Kumla

Bojegruvan


En dryg kilometer söder om Svartå finns en 400 m lång återvändsled som går

fram till ett område med flera gruvhål och varphögar.
Bojegruvan (Boijgruvan) och Kärrgruvan, 1 km söderut, har båda tillhört Guldsmedsboda järngruvfält som bearbetades från 1660-talet av Tivedens store bruks patron Anton von Boij. Senare var gruvintressena knutna till Svartå bruk och hyttorna i Mullhyttan och Dormen.
På 1830-talet byggdes en konstgång från Åråsa bro till Kärrgruvan för att driva pumparna i den 138 meter djupa gruvan. Brytningen inom Guldsmedsboda gruvfält lades ned på 1850-talet.