• Startsida

Historia i närområdet

Sågverket.
Velamshyttans sågverk var en stor arbetsplats. När den gick som bäst runt 1919 var över 20 personer sysselsatta vid själva sågen. De yngsta var bara 15-16 år gamla.
Men det fanns andra sysslor också. Gunnars mamma skötte serveringen. Hon cyklade till Ringaboa i Mullhyttan och handlade råvarorna. Arbetsdagarna var långa. Klockan sju ljöd ångvisslan.
Skogshuggarna drog ut i skogen och tog fram virket, som sedan flottades till sågverket. På vintern användes arbetshästar och kälkar.
Sågverkspersonalen förvandlade stockarna till plankor. Skräpet kolades. Det var en oxe som drog skräpkärran och barnen tittade gärna på när den skulle skos. Det skedde nämligen med oxen hängandes i luften! Det gick inte att undvika sparkar på något annat sätt. Det färdiga virket skickades
till Göteborg för vidare färd mot England och andra länder.
Engelsmännen behövde props till sina kolgruvor. Propsen var fyra tum tjocka och två meter långa och användes till att staga upp taket i gruvorna. Handeln med England och andra länder var viktig. När engelsmännen slutade betala för virket de beställt så gick sågverket i konkurs. Det var omkring 1921-22
/Från den slitna skylten vid platsen där Gunnar Jocke Karlsson berättar sin historia..

Kommentera gärna nyheten:

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste kommentarer

Senaste nyheterna